Det skulle ju vara en quickfix. Vi hade kommit på den fiffiga idén (ja, det var ju egentligen Johans idé, men ok, jag höll med) att köra till Sundsvall med fullpackad bil, tvärköpa ett takräcke, tvärmontera det, tvärsätta fast skidorna på taket och sen susa vidare mot Ramundberget.
Men icke alltså. Två och en halv timme.
Men fint nog höll vi oss båda (alla) från en mental meltdown. Johan kämpade på ute, trots att han tyckte att jag borde ha hjälpt till. Jag behöll mitt hyfsat fina humör i 150 minuter, trots att jag nu tyckte att det hela var en skitidé (och egentligen, hade det inte varit det redan från början, det var ju nu inte min idé). Och Alma rajade runt i bilen och knaprade på kex.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar