31 januari 2010

Vad är nu detta?

Ja, den här bloggen alltså. Mittialltihop fick Jessika persika en identitetskris, och undrade vad det ska vara bra att blogga för. Varför skriver jag, vem vill läsa om min nya lampa eller mitt taskiga humör? Är det här en inrednings-, språk-, en rakt av personlig blogg? En bajsblogg? Den lilla marknadsföraren i mig ville veta målgrupp och syfte.

Kan det få vara så att jag skriver mest för mig själv? Mitt minne känns ibland som en liten repstump. Bra, men kort liksom. Att blogga, skriva dagbok (för det gör jag också, typ), fota, filma, skriva upp biobesök och festliga sms, spara sentimentaliteter och småkrafs - är ju ett sätt att dokumentera, analysera och minnas mitt liv.

Äsch, det här är nog mest ett utspel för att täcka oron för att förhäva mig. Jag vill ju att ni, (stor)familj och vänner, ska se hur jag (och vi) har det i livet och i huset och i huvudet och i Umeå. Jag vill att ni ska vilja veta, kika på bilder och fnissa åt mina fantastiska tokroligheter.

Hence.
Målgrupp: ni och jag
Syften: un(e?) amuse bouche d´Jessique (ni), minneskarta (jag)
Innehåll: det jag finner lämpligt, lustigt och intressant

6 kommentarer:

  1. Elly Hedström1 februari 2010 09:56

    Kikar in på din blogg varje dag.Lika kul varje gång det står nåt nytt
    DU är så himla duktig,skriver så fantasifullt och kul.När Du ändå är mammaledig (ledig ha,ha),föreslår jag att Du börjar skriva på en bok på lediga stunder.FÖRFATTARE ALLTSÅ!
    Duktig flicka.
    Hälsningar Elly

    SvaraRadera
  2. Jag håller med föregående talare! Vem vill läsa om nya lampan, humöret och bajset? Me, me, me! Gammalt goding-ord som jag sprang på i dag och kom att tänka på dig: Hjärtsnörp. Otroligt roligt. Fortsätt skriva! Stor kram från Lotta-Potta

    SvaraRadera
  3. Ja, sluta inte! När man inte har nåt eget liv är det så roligt att få läsa om andras! Kram

    SvaraRadera
  4. Johanna Wikdahl1 februari 2010 22:04

    Och samtidigt vad vore vår existens om inte i erkännande av andra? Din/ditt själv-, insikt/distans/förtroende förmedlat med glimten i ögat, tilltalar a lot.

    SvaraRadera
  5. Klart att du ska blogga, finns inga tveksamheter alls! Dumheter att tänka annat...

    SvaraRadera
  6. Nej huvva, jag hade inte tänkt säga upp mig, men var tvungen att rannsaka - tja allt det där. Nu är jag renad, och redo.

    Stryp kinesen, skulle Johan säga (= sluta dumursäkta dig).

    Tack alla för fint pepp, och klok kommentar JosseW. Jag är och växer genom er, liksom.

    SvaraRadera