19 april 2010

Ankeborg

Jag säger det, det börjas kännas lite mastigt. Jag tänker Anna Anka. Det började lite light (?) med Svenska hollywoodfruar. Och så kom intrånget i den svenska folksjälen på självaste julafton: Anna Anka och hennes vänner. Sen trodde man att vi hade fått nog av den här bruden, men icke. Nu manglar TV3 in en dokusåpa om vem som ska bli hennes assistent. Jodå, mjölka på bara. Och kändisskapet bygger på provokation blandat med ren idioti. Känns hon inte lite seriefigur?



"Svenska pappor är tragiska med sina blöjbyten och sin jämställdhet."
"Sexuellt är det kvinnans skyldighet att se till att mannen är tillfredsställd, gör hon inte det får hon skylla sig själv om han är otrogen."


Ja, så mycket dumt. Och det finns ju fler. Av dom provokativa, aningens ytliga, en del lite puckade men oerhört pr-smarta. Värst hittills. Men det är det som är poängen. Dom här donnorna är så irri att folk (som jag) måste ondgöra sig (mig) för andra (er), och så får dom tittare/läsare och så tjänar dom pengar. Jag gick rakt i fällan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar