28 oktober 2010

Ein kleines Picknick

Nu kan vi ha picknick whenever på vardagsrumsbordet. När jag sytt klart löparen, alltså. Jag kan annars bara vita dukar, lite ovan tabletter och löpare. Nån som har andra löparidéer?

27 oktober 2010

Problemlösning 1.0



(Har du tuklat med det? = Har du fipplat med det?)
(Söpla = papperskorgen)

Paus

Paus som i nya restaurangen i up2-gallerian. Kan inte bli sämre än det som var, sunkStarz. Kan däremot bli gaanska så najs. Med tanke på att det drivs av gänget bakom lovely tapas.

Paus som i Thailand. Efterlängtad, välförtjänt (väl?) semester i ljuvligt land med vänliga människor. So they say. Men i hemlighet är jag lite resrädd. Hur hålla reda på barnen? Måste dom ha koppel? Bangkok känns stoort och otäckt för små barn. Och så en massa fula gubbar. 



Paus som i smärre bloggstopp. Jag sprutar inlägg men blir lite less på mig själv. Ni vet, när man inte hittar nya ord eller sätt. Bara gammal tuggad asfalt. Eller så kan jag inte hålla mig och så blir det bloggarboogie hela resan.

Paus som i nya tider, mer jobb, mindre barn. Jag har varit ledig, ibland i himmelriket, ibland i sju svåra år. Nu är det allvar, skärpning och rättning i leden. Lagrelius får stiga upp 7 varje morgon och infinna sig på arbetet med övertygelse i rösten, snabba datorfingrar och vässat sinne. Sannolikt kommer jag att längta till jobbet (för det är kul) och längta hem från jobbet (för det var så läänge sen jag såg mina älsklingar).

Paus som i 4 pending ledighetsansökningar. Vaddå jobba, liksom. Jag börjar jobbet med att vara semesterledig (Thailand). Sen hinner jag jobba en knapp månad, och så är det fanken jul (Ramundberget). I februari eller mars drar herr L till Alperna (föräldraledig). Och i maj är det stor släktresa för att fira Johans moster som fyller 60 (Italien).

Inte synd om mig inte.

"... " ! :/

Som vän av ord och ordning tycker jag att man ska hålla sig till språkregler, joo. Här avhandlas missbrukade skiljetecken. Det kan vara ljuveligt eller skräckfyllt att möta dessa småteckenblunders.

Ta "till exempel" citationstecken. En guru på "området" lär vara the "blog". Hos Gustav finns några svenska exempel. De ironiserande fnuttarna gör budskapet "något" ambivalent. Är hälleflundran "verkligen" färsk?


Sen har vi den avlånga godingen med prick underst! Det finns ju dom som tycker att det mesta måste accentueras! Jag tycker att det känns som att dom skriker lite! Det gör ont i min hjärna! Sluta genast!!!

Mr / berättar att det finns alternativ. Gift/ogift. Men ögat vill hellre ha ett utskrivet 'fotboll eller innebandy' i en löptext. I alla fall mitt öga.

Slutligen har vi min favorit... Som jag def missbrukar. Tre små oskyldiga punkter efter varann, som ger en rolighets-, osäkerhets- eller ironinyans till det nyss skrivna. En enschipunkt ger så mycket mer effekt och eftertryck. Egentligen.

  ""
:::::::

(... )

_ – ^

////// !!!

´´´,,,

/petig

26 oktober 2010

Fru förgäves feminist

Ibland känns det lite Sisyfos. Ja allt detta feministeri. Små steg och allt räknas och till sist så, yadi yadi. Men wtf Sverige 2010: lönerna och våldtäkterna och Göran L och rosa och 80-20 föräldraledighet. Det är för så mycket, så stort.

Föraning: det här med Sixten+rosa och Alma+rosa går käpprätt. Vi kommer inte att orka all the way, för Sixten kommer att vägra rosa och Alma kommer att vägra annat än Hello Kitty. Säger dom. Lika bra att släppa efter, annars blir revolten så mycket starkare. Säger dom.

Men. Jag och Jojje körde vår genusworkshop (på 100 möjligheter) häromveckan. Vi kan jallefall göra det vi kan göra. Ta dom små stegen. För allt arbete räknas ju. Till sist så blir det nog bättre, bra.

Jag ser ljuset

Kansche en sån till kontoret. En förvuxen flower pot sitter i Sixtens rum. Synd bara att tapeten inte är uppe, då kunde early bird få ett eget rum och slippa skrika åt mamman tio i sex på mornarna.

25 oktober 2010

Pretty in pink

På tal om färger. Hösten 2010 känns lite onödigt chockrosa. Rosa bandet. F!. Rosa gym. Rosa rattmuffar. Rosa boggiband (!!). Jag drar en repa i bokhyllan och hittar pretty pink (eller pretty, pink) books: Bitterfittan. Rik, frisk & lycklig. Under det rosa täcket (men okej, där finns ju en koppling).


Det känns alltså rätt och riktigt att måla feminism och kvinnor rosa. But why? Ja alltså, jag vet att rosa är en s k tjejfärg. Och att feminister vill ta tillbaka den. Och att vi inte ska hacka på rosa, för allt som är för tjejer hackas alltid på. Men det är mycket nu. Mycket rosa. Det måste gå att få fram budskapet utan att rosachocka.

Skubbar runt lite till på nätet och hittar boken Bara den inte blir rosa. Sådärja, våga vägra! Brittiska kampanjen Pink stinks häromåret slog lite snett. Stackars rosa, liksom.

Nej, jag ska nog fortsätta min egen kampanj. Rosa (och alla andra färger) till Sixten. (Jag vet inte om jag har sagt det förr, men jag förstår inte problemet med rosa på killar.) Alla färger (även rosa) till Alma.

En fri kvinna

En helg av vidunderligt slag landade hos mig i lördags. Jag lämnade liten och större till mormor & morfar och hastade tillbaka till Umeå. Med lätta steg och lyft gladpunkt, utan en endaste barnvagn, utan ett endaste barn. Grundade med kravlös shopping, förvirrad inhandling, effektiv förberedelse. Inför årets drinkfest.

Vann inte heller. Trots fet firre.
Med allehanda trevliga människor på gästlistan. Kill Bill, årets drink. Lemon grenade, som inte vann trots gedigen marknadsföring hos juryn. Slask och brända tortillas. Inte ett endaste barn. Ett gäng småskor på snajsiga brudar. Jamen ni vet, skitkul bara.

Frihetskänslan slog ut i skönaste grönt på söndan. Efter en sjukt välbehövd sovmorgon promenerade jag och min älskling ner på stan. Vi valde helt rätt brunchställe, med riktiga geléhallon (Webes såklart) till chai latten. Inte sen Huset har vi pratat så här mycket. Inte sen Alma. Framtid och upplevt och barn och fnissigt. Och så ännu mer luft innan mamma dök upp med (efterlängtade) småttingar.

Men alltså. Jag vet ju att det är ljuvligt att vara (temporärt) barnfri. Men det här var verkligen kvalitetstid deluxe galore extraordinaire. 

Tackarr!

A match made in heaven

Jag vandrar omkring i livet och hittar färger som passar ihop. Matchar, som det heter. Alla förstår inte denna fäbless för harmonisering. Maken ville exempelvis inte godkänna nyanssamordning i nybokhyllan.

Med en vit+rosa tutte och så rosa sockar. Matchmaking!
Jag utskiljer likt John Nash (iaf i filmen) viktiga samband i tillvaron, som granndotterns lila shorts + 50-talsstaketet. Eller den studsande tshirten på Busplaneten + dom turkosa bollarna i bollhavet. Samma färg = skönt, vilsamt för ögonen. När för många färger vill samsas på samma ställe blir det oreda och skrikigt i min hjärna.

Jag har tydligen lyckats överföra denna mani till Alma också, iaf light. - Mamma, jag har samma färg på trosorna som tröjan! Det känns bra, man måste ju se till att ge det bästa hos sig själv till sina barn.

24 oktober 2010

Det optimala

Brödbakning känns bängligt. Men det kanske inte behöver vara svårare än så här. Jag ska testa. Återkommer med rapport.

22 oktober 2010

Feminist och strippa - trovärdig kombo?

Ursula Martinez gjorde the full monty på fab La Clique. Umeåpubliken var lätt uppvärmda, så applåderna och wohoo! fortsatte trots att plagg efter plagg rök. Hähä, skrattade folket nervöst. Och precis som ryktet sa stod hon till sist som en riktig nakenfis.

Men hon säger ju sig vara feminist. Kan man strippa och vara feminist? Hur tänkte hon nu?

Jag var def lite skeptisk innan och under och även efter. Men så har jag funderat lite. Att ta av sig kläder inför publik är inte per automatik = förnedring. Fr Martinez har all makt där uppe, hon är fulsnygg och avslappnad och hon tar för sig. Som Rebecka EA skriver: "Hon vågar vara ful - även om hon inte är det, men hon grimaserar och skojar med oss. Det är inget sexuellt. Hon är befriande bekväm i sin kropp och man känner sig trygg när man tittar, hon är inte exploaterad eller utsatt - trots sin nakenhet. Hon känns verkligen inte som ett objekt."

Eller vad tycker ni, o frispråkiga?



[En disclaimer är på sin plats. Jag och striptease är normalt inte vänner.]

- Känns ganska gött faktiskt

Av en slump sinkadus råkade jag se två filmer med Tuva Novotny här i veckan, först gamgamla Tic Tac. Hon var bra redan , för 13 år sen. Och så klämde jag in (nästan hela) nya Julia Roberts-dängan Lyckan, kärleken och meningen med livet (mellan en hysterisk julklappsshopping på konkursade Lekbiten och dagishämtning).

Och nu. Nu är ju Tuva värsta världsvana skådisen, som är hur laid-back med sin nya "kompis" Julia Roberts (iförd sitt obligatoriska hästgarv - lika standard som Helena Bergströms snorsnörvelgråt och bröst). Jag missade slutet, men kan nog ändå typ rekommendera den som en lite bättre feelgood (även fast feelgood inte är min kategori).  



Tokbäst är hon nog kanske i precis-på-gränsen-tokroliga Smala Sussie. En måste-se.

20 oktober 2010

Leksvaj

Roligast med bilmatteleken var nog upplevelsen av hur en 3-årings fantasi kan svaja leken hitan och ditan. Ett sjukt bra exempel är Kenta och barbisarna (för övrigt en bra genusbok). Läs och le:

Tjejerna sticker in på toa, för där är havet. Det går stora vågor. Men det älskar dockorna.
- Fast då ville dom inte bada mer, säger Agnes, så då så åkte dom bussen.
- Ja, men då krockade den, säger Gittan.
- Nää, för nu blev det vinter! säger Agnes.

Vintern är i frysen. Tjejerna plockar undan lite fiskpinnar så dockorna kan klättra omkring i snön.

- Nu höll dom på att frysa ihjäl, säger Agnes och stänger dörren. Dom sätter sig och väntar på att dockorna ska dö.
- Fast nu blev dom levande igen, säger Agnes, för nu skulle den här föda barn.
- Akta dej Kenta! Du sitter mitt på sjukhuset.

Agnes docka föder en köttbulle. Tjejerna skrattar så dom skriker.

19 oktober 2010

Mamman försöker så gott hon kan

För att flickor ska vilja/kunna leka med bilar måste dom veta hur. Alltså kan man behöva lära dom (1 av lätt 100 bra grejer i 100-möjligheterboken). Ergo, välvilliga mamman föreslår lek med bilar och bilmatta i Almas rum. Jaa!

Det är bara det, att mamman inte vet hur man leker med bilar. Jag kommer iofs ihåg att jag och Ola Bandola lekte på hans bilmatta, det var nog rätt kul. Fast nu? ptja jag drar en bilrackare genom landskapet och parkerar vid lämplig bostad. Folk, tänker jag, det måste ju bo människor i husen. Så jag plockar fram nån bonde och små typ monchichi. Och så en jägare som jag kallar prinsessan (jaa, men också ett sätt att bryta könsstereotyper) - den beteckningen köper Alma direkt.

Och lite djur behöver vi, jojo som kan stå på gräsytorna. Kossor, 2 grisar, krokodilen till dammen, och så lite dinosaurier på det. Och hips vips är fokus förflyttat från bilar till lilla hästen och stora hästen och alla dom andra djuren. Jag fortsätter min resa genom staden i olika bilar och med olika slutmål, men får inte till det.

Alma är nöjd. Jag också, vi har himla kul båda två. Men jag måste nog lära mig själv billeken först, innan jag kan föra vidare tjusningen till Alms. Jag kan icket visualisera hur man gör, vad innehållet i leken skulle vara. Helt tafatt. Måste gå kurs hos nån 3-årig. Nice try, mamman, försök igen senare.

Avig, dyngkåt och helig - och alldeles alldeles underbar

Ja, det är ju såklart självaste Mia Skäringer som avses. Jag som skulle gå och se henne i november, men då måste vi ju fara till Thailand, menååbara! Boken, som egentligen är blogginlägg och krönikor, är befriande och ba häärlig. Iofs lite stressig för mig, men jag är bara hur kär i henne på tv som helst. Några grejer som hittar rakt in:

1. Avstjälpningscentraler
Mia är så skön för att hon har det precis som jag hemma. Hon lägger också "smågrejer i plotterhög på hatställen". Såna saker som inte har nåt riktigt hem, avsändare eller framtid. Hennes familj har, liksom vi, små fiffiga uppsamlingsplatser (våra: på bänken i hallen, på köksbordet, på byrån i vardagsrummet, på köksbänken - den yttersta, byrån i hallen. m fl.) som attraherar allsköns skit. Och hon har också noterat att det tar Mycket Tid att röja upp smågrejerna i plotterhög på hatställen. Johan har föreslagit att vi lägger saker på precis rätt ställe direkt. Men vad är det för sport, liksom?

2. Orka!
Hon skriver så enkelt och fint om hur det är. "Att vara förälder handlar så mycket om att orka. Orka och ha tålamod." Man ska inte behöva ursäkta sig varje gång man brister. Istället föreslår hon "nu är mamma trött, nu är mammas tålamod slut. Det händer ibland". Jaa, absolut. Nån gång, när jag haft en absolut skitdag har jag meddelat Alma status och bett om att få vara ifred. Oftast med efterfrågad distans som respons. Mia ger välbehövlig boost till min jag-är-väl-egentligen-en-jäkligt-bra-mamma-kampanj.

3. Torka bajs
Innan Mia blev utbränd swisch-swoschade hon sig genom huset med smågrejerna (se 1) i högsta hugg, egentligen på väg till toaletten. Nu torkar hon sig bara i ändan. "Imorgon ska jag dra pappret saka, sakta och riktigt känna hur jag faktiskt sitter och torkar mig." Amen på det.

18 oktober 2010

Så här i höstmystider

... vore det väl gött med en helkropps?

Skellefteå överraskande nog inte etta

Låt det vara känt, att Umeå toppar rondelltoppen (kanske, snart). Vi har hämtat upp starkt på slutet, verkar det som. Ett tag kändes det def som att Skel hade segervittring.

Kris kris potatisgris

Nä hörrni. Jag tycker att vi alla gör fuck off på 40-årskriser. Det verkar så onödigt, bajsnödigt. Min sista bok av Gunilla B blev När jag fyller 40 ska jag vara snygg. rik. lycklig. och yngre. Den går att läsa men är, vät inte, lite för mycket. Eller hon. Gunilla hamnade i radhus utanför Götet, långt från fotomodell- och New York-drömmar.

Jag fyllde i en Mina kompisar (vuxen edition) hos G i våras, och fick en livskris light. Såg med mina tonårsögon en avstannad tvåbarnsmor i en stad bara-för-studenter. Jag som skulle jobba i Bryssel, eller i alla fall Sthlm. Det blev tillbaka till dåtiden: Umeå (kanske Skel sen). 2 barn. Villa på Sofiehem*. Man (guu så mainstream!). Jobb nära mitt gamla uni (inte nån internationell spjutspetsekonom). Lördagsmiddagar, söndagsutflykter. Inte så ofta på lokal. Fotointresserad, försöker träna 3 gånger i veckan, egenutveckling. Barnmys, bio, bastu, blogg och brasa.

Fast för mig är ju det här det finaste fina. Mina käraste och närmaste, ett intressant jobb, en fnissig vardag och platsen to be. Här är mitt liv, och jag gillare. Men jag vet ju också att jag har en förmåga att gräva i det förflutna och hitta bajs som inte fanns. Gräma, gräma, ångra.

Det är dags (säkert även för er), sötnosar och älsklingar, att fundera på vad som utgör potentiella 40-årshot. Och förebygga, eliminera, hoppa över. Hitta igen det där man borde ha gjort, drömmarnas dröm. Och antingen genom- eller avföra. Vi vill inte ha några avhopp, livskriser eller skilsmässor. Och nävisst, vissa går inte att undvika. Men det går (måste gå!) att kämpa emot gråvardan, ångern, grävandet.

En kompis funderade över hur hon och sambon skulle sätta mål för deras gemensamma liv. Hus, barn, äktenskap, and now what? Så rätt. Så att det inte blir Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet. Investera mer i livets mening, vardagsglimtar, mental hälsa, relationer. Mindre i hus, kläder och påhittade måsten (om inte det är livets mening).




*Sofiehem, där 57% är gifta, 90% bor i villa, vanliga intressen är arbeta i trädgården, spela golf och värdepapper. Där stereotyp-Mats och -Åsa handlar sportartiklar till barnen, hushållsmaskiner och byggmaterial. Dom tittar på ekonomi- och samhällsprogram på tv, och så golf såklart. (=stereotypfakta i vårt husprospekt, från Experian)

17 oktober 2010

Just turn around now. Cause you're not welcome anymore.

Du, din fula rackare som har googlat på "gula fittor". Här finns inget snusk.

Men du som sökte efter lyckokruset, hej!

15 oktober 2010

Baby on stage

My little Mary Poppins
The Paperdoll

Babyfotos magnifique finns på den här helt bedårande bloggen. Ni bara mÅste kolla.

Tack till en annan tokrolig bloggare (som förresten tipsade även om detta).

13 oktober 2010

Extrem jävla helrenovering

Sjödin-Lagrelius bygger om Laggars, typ till oigenkännlighet. Jag ser iaf inte var alla bilder är tagna. Och nej, dom bor inte där nu när det renoveras. Mensch, så spännande!

12 oktober 2010

Jessika tipsar: PREP

Handen upp, du som vill jobba på din kärleksrelation.

Jessika superrekommenderar: PREP, en helgkurs med friskvård för parrelationer.

Skönt att åka iväg bara två. Garanterat barnfri tid som ägnas åt att jobba med relationen. Genomarbetat, lättillgängligt, utvecklande (och snyggt) kursmaterial. Samtalsövningar. Fritt fram att isolera sig från dom andra paren. Och nej, man behöver inte dela med sig alls av sina tankar och problem (till dom andra alltså, lämpligt är väl att öppna upp för sin partner...). Nån som lagar mat åt en, en hel helg. Sovmorgon (för vissa iaf).

Fem glada Lagreliusar (av fem).

Vuxligt

Följande ca-konversation utspelade sig i bilen på väg från Busplaneten (där vi hängt med Sixten och Melker):
A: Varför knuffar jag och Sixten varandra?
Jag: Ja, det undrar jag också. Varför gör ni det?
A: Jaa... Vi jagas.

      [...] Intermission om att kramas och att vara kompisar.
A: Jag är jättebra på att jaga pojkar.
Jag: Okej. Är du jättebra på att jaga flickor också?
A: Hur menar du nu? Jag förstår inte vad du menar.
Jag (kväver fnissningar, bruden använder ju exakt samma ord som jag själv i viktiga samtal): Ja, jag menar; du säger att du är bra på att jaga pojkar, men är du också bra på att jaga flickor?
A: Åtej. Ja, jag kan jaga flickor också.

Hon vill så hjärtans gärna dela upp tompisarna i påjtar och fittor. Alla andra gör ju det.

11 oktober 2010

Mer ord till folket!

Det saknas def bajs och wördnörderi i den här bloggen. Åtgärdar genast nr2 genom att länka till första bästa, vid en första anblick, väldigt trevliga språkpolis.

Bloggar kanske är the shit. För jag får inte riktigt till det med papperstidningar, vilket iofs innebär en annat sätt att konsumera. Just nu prenumererar jag på Hus & hem och Allt i hemmet*, men så har jag testat...

Your Life (har provat första numret. lite stökig, men rätt intressant)
Family living (kände att två inredningstidningar borde räcka)
PS (för käck, populärvetenskaplig och tipsig)
Språktidningen (litet format, lite för mycket ointressant)
Modern psykologi (bubblare, inget omdöme än)
Foto (för proffsen, inte för mig)

Nåt annat tips från publiken?

Skillnad på folk och folk

Den här Sixten. Han känner till den svaga länken. Kan sniffa upp mamma mes på långt håll. Hon som fegar med tutte, plockar upp myycket tidigare än pappa och den som man helst av allt/a vill hänga med.

Så natten som gick hade jag och pappan ingått en deal, jodda. Efter två framgångsrika killnätter kanske det var lämpligt att pappan fortsatte på vinnarspåret. Och att nattamning var över för alltid hos Lagrelius.

Såg man på. Gossen sov gott och pausfritt från halv 9 till halv 8.

10 oktober 2010

Fab

Efter ett gäng depparinlägg kommer så här genombrottet. Jag är tillbaka efter en fabulös helg hos BFF. Wiine, storshoppingkassarna, nyfinsambon, höstsol genom gullöven, Julia Roberts-skrattet, långsovet, wördnörderiet, hemmahotellfrukosten. Och så pratet, pratet. Det viktiga, det fina.


Tack bästLotta för dagar fulla av förträfflighet! 



Strösseltoppat av hemkomst till ketchupkletig, uteeldsdoftande sötnos 1 på solhumör, dyrkande ögon och villkorslös kärlek av sötnos 2. Och så bastu och finprat med sötnos 3.

8 oktober 2010

Som jag inte ska se

(Obs: om du också är känslig, gör som jag och skippa trailersarna.)

1. Knarkarmamma - inget för känslig mamma.


2. Instängd kille i trälåda- inget för klaustrofob.

7 oktober 2010

Med risk för att verka tjatig

O här sprutar det åsikter! Inte så att det syns, i kommentarfältet. Men jag vet att det bubblar i er. 

Jag blev inte riktigt klar med det där inlägget. Kanske för att jag hamnade i kategoriseringskategorin själv (liksom GB). Men min grundpoäng är clean och obeveklig: Om vi backar undan (alltså på riktigt, inte bara genom att delegera) kommer våra män kunna/få/vilja ta mer plats. Bättre för alla.

Det finns mer att säga, men nu slutar jag.

F'resten 1: Mer än hälften av obetalt hemarbete görs av kvinnor (2000/01 SCB). Killar som fasen på min retnerv. F'resten 2: Igår aw:ade jag med Riktiga Genusvetare (tillika sköna kompisar). Najs tillställning, och kul att tjabba jämställdhet med dom.


Oceaner

"Med fast hållning och hög röst kan man dölja oceaner av okunskap."

Take a wild guess, kommer det från a) vården b) militären c) it-branschen?

5 oktober 2010

Skuld och skam

Jag leker duktig flicka och läser många böcker under min ledighet. Just nu heter den Diagnos Duktig. Där drömmer den Duktiga om martinis i coola glas, modellutseende och välmående barn, prenumererar på Sköna hem och skriver långa åtgärdslistor. Men är fast i arbetsstretande, smutstvätt, trots och smuligt köksbord.

Jag läste om skuld. Ni vet (väl?). Ouppnådda (ouppnåeliga?) prestationskrav. Det eviga pickandet på axeln. Molsuget i magen. Flickflackande under ögonlocken vid sovdags. Känslan av otillräcklighet.

Gångna långhelg innehöll en skön mängd roligheter. Som La Clique, fartig 30-årsfest, kusinlek, svår svägerschkbio, farmorsbakelse och finvänslunch. Men vad har jag med mig hem?

Fylleångest, dålig mamma-syndrom och för-mycket-inkänningsproblem.

Ihopbrytet uteblev, så nu är det fasen bara att komma igen.

2 oktober 2010

Ur tiden

Ljuva tv-minnen från då väcks när mannen med Märtas hjärteburk inte finns mer. Farbror Frippe är död. Jag har faktiskt träffat honom lajv, på Scandic i Skellefteå för ptja 12 år sen. Han var gammal redan då, och sen blev han ännu äldre. 93 närmare bestämt. 

Fucking världsklass!

Jag sitter stum. Storgapar. Ooar förskräckt. Applåderar frenetiskt. Blundar. Håller i huvet. Känner med. Vill sitta närmre. Whitwowar. Och högljudd är jag. Efter första delen /2 har jag fått valuta för mina 350 pix, allt utöver detta första fabulösa känns bonus. Och ändå är jag ehum rätt erfaaren när det gäller sånt här (1 2 3 4 5 6). Men andra halvlek följer upp, toppar, maxar.

Det här, ladies and gentlemen, var det a b s o l u t bästa jag sett i nycirkus/varitéväg. 5 glada Jessikor. It´s fucking världsklass.



Upplevelsen toppas av häng på Pipes med GP:arna, vi är spattiga och pratglada. Vin x 2 och en Kaffe Karlsson gör mig till världens lyckopingla. Hem till Bästa Barnvakterna, som knoppat båda Barnen utan Besvär.

En stor kväll.

(Tänk om jag visste vad att vänta, när jag 3-ish satt och halvgrät på köksgolvet, en tröttmammas reaktion på att storasyster tokknuffade lillebror.)

1 oktober 2010

Snipp snapp snopp

Jag och A läser bok om människor och /o/likheter och mobbning.

Jag (pekar på bilden med en naken pojke och en naken flicka): Vad har killar som inte tjejer har?
A:?
Jag: Ssnn-
A: -or?