30 december 2012

Instamagic

Den här har ni cyberübermenschen med instagram säkert redan sett (i cybermått mätt nämligen apgammal). Men för er andra med okoll, kolla här: man kan göra underlägg och armband och magneter och tavlor och böcker av sina instagram-bilder.

Det ska jag göra i alla fall. Jag har nämligen lärt mig the hard way att det är lämpligt att producera bilder på papper eller annat material. Innan de inmundigas med skirat smör och lingonsylt av jätten glufsglufs (aka iPhoto).


29 december 2012

Lego as it should be

Vi är så fruktansvärt långt bort från den här fantastiska fyra nyanser av brunt-reklamen. Jag sörjer det.

(Som sagt, hon är bra, hon Nina.)

28 december 2012

Håll dig/tummen!

Little S går in i en ny fas i livet. Den blöjfria. Inatt håller vi alla tummarna för att han kniper igen lilla urinröret, ty mamman vill icket upp miss i nassen för lakansbyte.

Håll dig, Siggedigg, håll hårt!

27 december 2012

jul-en god jul-en god

Julen 2012. Kom smygandes bakifrån, och klappade till mig i bakhuvet så där lite nesligt. Helt oförberedd, fast jag hade lurpassat på den just. Mallat mig och köpt skinka och prins/ess/korv mer en vecka och en halv i förväg, men sen fallit platt ner.

Julen tog sig, trots oförberedelser, tog sig till oanade höjder. Vi firade för första gången i vårt lilla hus, med celebra gäster från Hufvudstaden, aka svärpäronen. En knapp vecka av stor mängd mat, små cirklar av rörelse, snöflingor på näsa och brasvarm stund i fåtölj. Inkludert fölsedagsfirande av 3-, 39- och 69-åring.

Julen 2012. En god en.






















































20 december 2012

Julplanering as it should be

Jag blir sittande stum och med öppen mun. Asså, i vissa familjer planeras jul mer tokspecat och aproligt än i andra familjer. Där det kanske inte planeras alls. Så många detaljer i den här julkalendern, kollakolla.

Sanning:

Om man jobbar från 08.04 till 21.43 blir man väldi väldi trött.

Belöning:
Om man då får jullov både i tanke och handling på en blank torsdag(kväll), då är man glad som attan.


Hej Nina Åkestam!

Du och jag känner inte varandra, men jag tar mig friheten att skriva så här direkt till dig, indirekt.

Saken är den att jag förundras gång efter annan över din blogg, ja till exempel det här senaste inlägget. Det är så förbannat klokt, det du skriver, så enkelt, så rakt på.

Du illustrerar det osköna i prestationsångest, skildrar livet, ifrågasätter politiken, jfr Sthlm-NY, och hinner med att vara feminist, musikvideojurymedlem OCH forskare. Tixempelt en sån här grej är bara queen:
Jag kan faktiskt inte fatta varför klimatfrågor har så svårt att greppa tag om folk. Man kan bli superengagerad i så mycket. Skatter. RUT-avdrag. Främlingsfientlighet. Feminism. Vad man ska äta till middag. Men när det gäller det största problemet av alla orkar man liksom inte. Trots att det handlar om något som de flesta är överens om är det viktigaste i deras liv: barnen och barnbarnen.
Ja, på det hela taget är det en ren fröjd att läsa dina tankar och åsikter. Jag skulle lätt rekommendera dig till andra i ett anfall av länkkärlek. Så här ungefär.

Du sticker ut, och upp. Det var bara det.

Hej då!




15 december 2012

Julklappstipsen du inte kan missa - jessikapersika har hela listan

Jag har fruktat bra julklappstips, hörrni. Sepass att jag ser det som min förbannade plikt att delge er dessa. Håll tillgodo:

Anatomisk docka, 8 delar. 
Vem vill inte ha en sån här när man är 5? 
När man är 36?

Fintischa, av 3 skäl:
1. rosa till kille, fräscht
2. snyggfyndig text
3. hållbart budskap (och hoppoms: utförande)
Finns även som tjejvariant @tshirtstore.

Roligaste pusslet mamman vet. Och dottern. 
Med många länder som egna bitar.

Zestjärn. Hela grejen. 
Fuck rivjärn och parmesanjärn och skitjärn. 
Finns tex här

14 december 2012

- Ät inte nån mer deg nu, du får ont i magen

Man är väl en förutseende mor, har varit med förr, osv. Man vet att vetebrödsdeg har en tendens att blåsa upp sig krockkuddestylee när den landar i magen.

- Därför, sa jag till mina små medhjälpare, ska ni inte äta mer deg. App app, gör nu som mamma säger och inte som mamma gör.

Mamman har - som straff för att hon inte lydde eget råd - legat med mage i vädret, i skick som gravid, med illavarslande -mående upp till svalget. I tre timmar. Vid dubbelvik eller magläge har luft pyst ut rapvis. Nu börjar det lättna. SVÄRANDES att detta ALDRIG ska upprepas.

Man är väl fräsch.

Ledig. Hostig.

Här ligger jag och hostar lungorna ut och in. I had it coming, eller nja, men åtminstone såg jag det komma.

Och eftersom det är fre/ledigdag så gör det inte nåt, jag kan skrota och softa omkring med mina kids. Avsluta garderobsstök, dra dammsugare, läsa glossiga eller ytruffa tidningar,

vara tacksam över att det inte är magen som tömmer sitt innehåll.

13 december 2012

Nyanländ

Vid det här laget är det väl tämligen känt och hence oförargligt att avslöja detta gudomliga, underbara.

Att KK:arna (och ffa Emchen) har levererat en liten människa till världen.

Å livet, du är fin du.

11 december 2012

Insom(a)niac

Ett säkert tecken på 'för mycket för i helvete' är lätt insomnia. Kroppen vägrar varva ner, huvet kulsprutar fantastiska, osorterade idéer. Här nånstans börjar jag förstå att kreativitet ur mani är ett klockrent samband.

Det blev två nätter med spretighet och galenskap. En i övrigt älskad make snarkade mig ur sängen natt 2, och jag bytte till mig en liten snusande sängkompis. Många idéer, för lite sovet, stor frustration. Sen landade jag i lugnet. Och började längta efter Lagrelijul (jo, med det här efternamnet kan man konceptifiera allt!).

För första gången i vårt liv firar vi jul i vårt eget lilla hem (Lagrelihus, såklart). Förtjusningen vet inga gränser, och jag vill bestämma meny, fixa julfint och perfekta ihop allting. Vi som alltid är hos andra på jul, det har inte funnits lust att pynta här. Man kanske skulle dubblera mängden julgadgets, från från 7 stycken.

Nu stökar jag ihop paketet som är jag, och skuffar i säng. Inget osovande här inte.


Näsi det går ju bara inte

Den här är gammal, men aldrig inaktuell. En enkel, och o så talande bild över o(jäm)likt vi blir bemötta, vi mammor och pappor.

- Det får gå.
Även när mamman har ett jobb som hon inte kan ta ledigt från. Även om mamman inte ammar. Även om det finns sätt att lösa matfrågan.

- Det går ju bara inte.
När pappans jobb kommer i kläm.

2012, och fortfarande ses fäders frånvaro från föräldraskapet som lite festlig.

Näsi, det här går ju bara inte.

10 december 2012

God jul, Jessika!

Jag är inte så mycket för överraskningar. Alls faktiskt. Har man sagt A får man minsann rapa upp hela alfabetet. Som man säger.

Men nu hade den gode mannen kokat ihop en riktigt sweet surpris till sin fru. Endast iförd ett noga förslutet kuvert (som sprättat innehöll endast ett företagsnamn, adress och 'fråga efter Nathalie'), struttade jag med nyfikenhet stor runt hörnet på Slussen T och hittade ett litet litet skrädderi minsann. Här abonnerar man på kläder, minsann. Av retrosnitt och i retrotyg minsann.

Det finaste i kråksången är att dessa klamotten sys efter min lekamen. Skräddarsydda för moi! Så nu är jag medelst måttband mätt oben och unten, på kors och tvärs.

I januari levereras min första beställning, vad ska jag välja?? (nota bene: valmöjligheter i sinne)


9 december 2012

Något förenklat

Men det här tycker jag är en bra leksaksköparprincip, enkel att komma ihåg:


Busy living

Ni kanske undrar vad jag håller på med, eftersom jag uppenbarligen inte bloggar.

umgås.lever.

Svarar jag då, lite nonchigt förtjust. Joubet har softat sin stressiga attityd och människor i mitt liv (inklusive yours truly) är angelägna om att ses en gång eller två innan jul. En sällskapandets förstoppning som får fritt spelrum, frispel.

Fredag: fisksoppa för fredagslediga x5 (+ fartiga.kids x8)
Fredag-lördag: flickorna Fryxell
Söndag: festbrunch featuring förträffliga friends

Vart och ett av dessa frotterande innehöll stor mängd välbehag och en sniff lyckorus.

2013 ska blir året, Året, säger jag och Maria på joubet. Ingt tjafs, bara perfekt. På joubet, hemma.


2 december 2012

Fart och fläkt och färg

En ledig fredag som faktiskt är - ledig, tillbringas lämpligast på Tom Tits Experiment i Södertälje.

Fem timmar full familjeunderhållning för fyra fantastiskt fullmatade Lagreliusar.

Fysik, kemi, teknik, fysiologi blir till ljuv musik och len njutning by the hands of skickliga kuratorer. Synvillor, dataanimerat, tyngdlagar, höghöjdskulbana, fullstorleksanatomidockor, tankevurpor, skattjakt, rutschbana med 30 graders lutning, spegellabyrint (som knockade en busig Sigge 2ggr), en robot - jamen VAD fanns INTE??

5 timmar räckte inte till allt, på långa vägar.

Hoppas att äventyret tog fullkomligt knäcken på kidso så att dom sover till halv elva.

Good nightie, Sirs.




27 november 2012

Livet sådär

Här sitter jag. Med örat mot Miss Li, bara ben och fingertopparna på vackra bilder som blir vackrare.


Jag stöter i kanter, faller ner i små gropar i mitt lilla viktiga arbete. Som att den redigerade (mindre gula) versionen av Alma inte går att ladda upp här. Eller som att blogger tydligtvis har en gräns för hur mycket bilder man får ladda upp, sen får man bezahlen.

Men ojämnheter i grusvägar är inget jag räds. Man stoppar väl för en frostafton, som moster Gudde skulle säga. För härifrån har jag fri sikt, ljus i ögonen och tunneln bakom mig. Jag är glad och stark och stilla som en kvällssjö. Jag har mål och mening och kärlek.

Livet sådär.  


23 november 2012

När jag blir stor

Jag avkrävdes svar på 'Ditt drömjobb givet obegränsningar i geografi och ekonomi, bitte' av nybekant, närmast okänd häromdagen. Jag funderade en snutt, och svarade dagen efter på twitter: 'Jo, nu vet jag vad jag ska göra när jag blir stor: [...]'.

Så kaxig är jag att jag har satt upp ett ryssgymnasttänjt mål - och vet att jag kan ta mig dit. Kan om jag verkligen vill. He finns tålamodet, drivet, resurserna i kroppen.

Så spontan-yet-planerad är jag att jag hasplade ur mig nåt, hastigt, men ändå tidigare tänkt. Jag ba skrev det, lite slarvigt sådär, out of the blue. Men det som står skrivet finns ju, blir mer på rikt. Fast: är det riktigt på rikt?  

Så lyckosam är jag är jag att jag kan unna mig att fantisera och, om det blir allvar om 2 år | 5 år | 11 år: köra igång. Ta halvledigt en lillstund, leva på skorpor, kärlek och gammpengar.

Så rik är jag att jag har vänner och familj som skulle stötta mig i eventuella utsvävningar, som tillåter egotrippar och som älskar både flips & flops.

puss i pannan!
/hemlarn



21 november 2012

Om livets gredda

(en lovsång till Greta och Hedda på dopet)

Precis som tvillingstjärnor lyser ni starkare tillsammans, ni är speciella för att ni redan från början är så nära. Precis som tvillingstjärnor kommer ni alltid att påverka varann väldigt starkt, förstärka varann. En gåva, en förbannelse, sa en kompis som är tvilling. Att aldrig vara ensam, att dela minnen, upplevelser, allt. Att förstå och kunna läsa den andra, den gemenskapen. Oslagbar.

Men man behöver inte många sekunder för att se att ni är enschi, en och en, helt helt olika.

En med stora ögon, snabb och social, älskar att vara med i alla sammanhang, gormar när hon blir lämnad ensam, tuggar upp sina klänningar, vänder sig och ålar. Lite ung stridsmö (som Hedda betyder) över det hela.

Och så lilla pärlan med sina runda kinder. Hon är softare, mer laidback. En stillsam som följer det som sker, skiner som solen när hon får uppis, ibland. Har inte bråttom, pratar om lite allt möjligt. Arrgh vid feltajmingar.

Våran lilla Hedda, våran lilla Greta. The dymamic duo med helt olika egenskaper och egenheter. Tänk att Erika och jag ska få vara era butlers genom livet.

18 november 2012

Upp/urladdning

De dagarna kom äntligen, när höstens aggregerade ambitioner och ansträngningar fick tagga ner och pausa i en låda på jobbet.

Ett par klick bakåt i bloggarkivet sammanfattar de senaste månaderna som vansinneshektiska, yet veryvery utvecklande och roliga. 'Lediga' fredagar, familjemys har blivit jobbtid, och maskineriet på övre däck har kokat olja på spis (läs: explosionsvarning).

"Gör aldrig samma misstag två gånger, såvida det inte lönar sig." Jo tjena. Klippkort på 'aldrig-säga-nej'.

Skönt då att det finns en storfamiljfamn att luta sig i, ett par tvillingsjälar (nyss döpta) att lära känna och en lillfamilj som står ut med humöret ett tag. Puss på er!


7 november 2012

Galaglad

Retrorosaorange med 50-talsveck, kornblå+paisley eller beige-aprikos-glajsiklänningen från NY? Klart är att det går att busa upp morgondagens tillställning medelst en klick färg.

Jag sträcker bh- och stämbanden, ty imorgon är det yours truly som presenterar årets avknoppningsföretag på Umeågalan 2012. Helspända är vi, jag och mina -band.

Gudagott och grymt med ggg-ala.




5 november 2012

Morgonstunden och guldet

Redan på handtagsljudet hör jag: det är min lilla kille. Han kryper ner snabbt och tyst, och låter sig strykas på armen, på lilla handen. Fingrarna vecklar ut sig och möter mina. Skär njutning för liten människa.

Sovmorgon, hade jag ju tänkt egentligen, på min lediga fredag. I synnerhet eftersom jag tjyvjobbade till 1 natten innan. Men vem kan motstå en sista tugga bulligt hull i armveck innan den rätar ut sig och blir storbarnshud?

2 november 2012

Fett, håret!

Den här i-landsproblemsparadoxen torr hud ger fett hår, ni vet.

Jag har t e s t a t. Var det inte det ena, så var det det andra. Frisörschampo. Hårtvagningsavhållsamhet i 9 dagar x flergångers: äcklo. Fulschampo. Slitiga slingor.

Men lösningen, mina vänner och alla (1) som jag inte känner, lösningen är lika rosa som den är grym.

Skaka-skaka, spraya-spraya, och fettot ba kryper iväg, försiktigt och förnedrat. Kvar har vi ett svall med stadga, form och volym (och alla dom andra orden man kan använda för att beskriva ett (icke fett) hårs vackra egenskaper).

Håret, du är fett grym!

Illustrerat av Hassans sköna, men så inåthelvitte irriterande 'schampo för fett hår'.




29 oktober 2012

Gabbat!

Tjatat var det här. Om ett utrymme som ska få ta mer plats i våra liv, som ska ge plats åt våra attiraljer, prylar och tillbehör. Nu är det på gång, några spetiga väggskenor har klättrat upp på väggen, och imorgon är det fru L som sätter upp hyllor. Och attiraljer, prylar och tillbehör på hyllor.

Efter kan bara bli toksuccé eftersom före ser ut så här: 







Den nya /kam/eran

VI HAR EN NY KAMERA! Å herregud vad jag ska fota, och herregud vad jag ska spara dessa bilder varsamt, närmast mitt hjärta, under madrassen.

Det är nya tider på gång, känner ni det? Det luktar vår, redan. Efter det att kampanjen och förrådshyllebygget och verksamhetsplaneringen och all den där papperssorteringen och webben och hemmaordningen och profilen (allt detta meget roligt och utvecklande, dock slightly tidskrävande) har landat. Då ska jag dricka bubbel och peta navel. Den nya tiden med nyfinkamera och mycket tid.

I all upprymdhet slängde jag ihop ett gäng bilder från nu | när | då | här, och låtsas att det finns en ljusröd tråd som binder dem samman.

Motljus

Blåljus

Lilla solljuset

Småljus
 
Hårblänk

Sparsamma dagsljuset

Hedda in da spotlight

Stilla ljus



24 oktober 2012

Pausa då för fan!

Sådär när allt slår kullerbytta på varann, flamsar och stöter ihop. När man har fartiga råttpittsögon, ytlighetsandas och krummar kropp.

Trots fokus och hardcore-prioriteringar och good is good enough-attityd kan kombon fritid+jobb+familj+vänner fylla bägaren - och i nästa sekund få den att rinna över.
Kameraköp, Verwandlung på jobbet, nytt bildhanteringsprogram, dagishämtningar, förråd i larvstadium växer sig till fjäril, helhelg hos småfintjejerna med sidekicks, bloggtwitterfejjan, idéer blir affärer-kampanj, ansvar, kontrollbehov, hålla sig väl, förhålla sig, utmana sig, kvarlämnad disk som föder småfulflugorna, kvalitetstid, egentid, tid för barnen, tid för varann. VAD VILL NI MIG EGENTLIGEN?   
Speed och flow kan ta en framåt. Men i anhopade högar: no good, bara streesigt. Ba lugn, jag kraschar inte, pöh långt ifrån. Ty jag fiser ut frustration, överskottskärlek, engagemang, tårar, lufttryck genom små små, osynliga ventiler i vardagen. Mannen, kudden, pappan, fredagsmyset, kollegan, nybekantskapen, mamman, vännen tar emot detta avfall av intryck och känslor och hjälper mig att processa ner det till en liten - tärning. Som jag kastar.

Ge mig en jättestor pausknapp så stoppar jag den här accelererande karusellen N U. Sänker ner axlarna, blundar långsamt, låter luften ta den långa vägen genom magen innan jag pustar



ut.



21 oktober 2012

O du ljuveliga

Jag letar lillemanbilder från svunna tider på ma&pas dator, och blir rikligt belönad. 
Eller alltså, en bild räcker för att få mig knäsvag och tårdrypande. 
Titta på den här lillpajsarn som firar jul med sin mormor. 
Blott 3 dagar gammal. Gulsots- och bäbisoutfitsbrun.


16 oktober 2012

Pryd - and proud of it

Mina blickar går mot taket, prydentligheten personifierad, osv. Får jag höra ibland, så då måste jag kompensera med att prata analkulor.* Men det är mycket sex och könsorgan nu. Snippgympa (initiative fantastico som peppar för snippknip), i min nära närhet: speciell specialsex (dock ospecad) + två kvinnor som delar på en man. Och så det här att jag glömde låsa toadörren på jobbet häromdan:
Allt går vä-äldigt långsamt, jag ser handtaget vika sig neråt, jag tänker 'lugnt, jag har ju låst', dörren öppnar sig, jag ser att kollegan inte har sett mig än, hen ser mig och ropar ooouh! med rund räddförvånad mun, jag ropar också, dörren stängs, jag hojtar förlåt sådär lite ut i korridoren. Och allt detta på 2,8 sekunder. Efteråt hastar jag tillbaka till konferensrummet, och hen vidare i livet. <- Ingen konfrontation med pinsam utgång. 
Glömma-låsa-skandaler har man ju varit med om ett par i sitt liv, och även fast 'det gick bra, alla mår efter omständigheterna väl' så ryckte det ett par flashbacks på pinsamheter i höjd med mellan- och högstadium genom kroppen. Nakenhet, vad är ditt problem?

Jag försöker inte låtsas om att folk har sex med varandra, halsrodnar när jag tänker på vad snippor (och för all del: snoppar) gör när ägaren pratar med journalister och hrmfar lätt förståndigt när det blir lite väl närgångna/sexbetonade middagsdiskussioner. I can't handle the truth!

/naken-Jeanne

* obs: som jag aldrig sett på rikt, och obs: som jag inte har nåt som helst längt efter - jag är ju pryd sa jag juh. 

13 oktober 2012

Sånt man gör en lördagkväll







Uppgradering deluxe är def på gång, jag har bestämt mig för att det inte går att veta varför det saknas så mycket data på backupen. Vi kör, helt enkelt.

Men i mitt greva-grevande, hittade jag ett gäng bilder uppladdade på Lightroom. Alla med saknad länk, och de flesta helt blurriga. Men så: några guldkorn med knivskärpa (iaf i lillestorleken). Så de har jag tagit skärmdumpar av, en liten rackare blir det ju i alla fall. Och så några skärmdumpar till, för att få behålla i minne vilka bilder som försvunnit. Eh 260 skärmdumpar...

Sånt man gör fast det inte är helt logiskt. En lördagkväll.
mvh sinnessjuk


Upp med allt på bordet

Ett gäng sen länge preskriberade busstreck kom till mig ganz plötzlich.

1) Munsprutade saft på morbrors vita shorts
2) Skojsparkade barnvakten och slutade inte förrän han lyfte upp mig i fötterna och höll mig uppåner
3) Hartsning medelst frigolit (flertalet tillfällen)
4) Bakade verklighetstrogen tryffel av zernitlera och la i riktiga tryffelpåsen till födelsedagsbarnet (vid 29 års ålder)

Varför tar jag upp detta mitt i alltihopen? Jomen, kyrkan har ju nån kampanj på det här med syndernas förlåtelse. Två för en, eller hur det nu var. Dessutom, och viktigare: när jag fyller senil ska jag återvända till denna, min minnesvärda bloggkategori Ögonblick (jag som räds glömskan). Som summerar mitt liv åt mig: Life of Jessika, short version.

Så, då har vi det sagt.


Helt oavsett

Oavsett mängden intresse från ert håll av att veta: vad jag gör just nu - i en gnällig ton, så är det just det här ni kommer att få veta just nu. Av mig. Nu. (Eller om jag ska rekommendera nåt: läs bara sista stycket.)

Jo, jag klickar igenom mapp för mapp på a) hårddisken och b) backupen för att kolla för varför backupen visar 260 GB, och hårddisken 465 GB. Jag och maken har nämligen utvecklat viss skepsis för backupsystem och -program (refresh memory 1 and 2). Och uppenbarligen finns det anledning att tvivla (se ovan diskrepans). Jag gör detta, för att kunna uppgradera operativsystemet till Snow Leopard, ett måste för att sen eventuellt gå vidare till nåt Lion och kanske till och med Snow Lion. Ja, eftersom vi inte har uppgraderat på ett gäng år, går Snow Leopard inte att köpa i butik, så det har jag håvat efter på facebook. Och sen då, jo sen ska jag in-handla och -stallera Lightroom, eftersom vi har nolla förtroende för iPhoto (som tuggade upp bilderna, se 1 och 2 ovan). Efter detta ska jag försöka sortera in bilder som nu finns LITe VARStANs på datorn, hos madre padre, och elsewhere. Det blir ett jävla detektivarbete, eftersom det kan finnas flera kopior. Och ett jävla sorteringsarbete. Därefter ska jag IDIOTsäkra med ett värstingbackupsystem så att vi ALDRIG mer blir av med bilder. JAG HÅLLER PÅ ATT JOBBA UPP ETT LITET VANSINNE HÄR, KÄNNER JAG.

Men allt det här hinner jag inte nu. Så god natt (jag kapslar in min vrede och vecklar ut den imorgon kväll igen) och puss på pannan då.

7 oktober 2012

Uppspärrat och stirrögt

Via denna (väldigt roliga) hagga fick jag tag på det fulaste, fula: fuluppstoppade djur.

Man vet att det är söndag

... när:

Vi färdas från säng till säng till soffa. Företar oss lite och inget. Tränar på att skapa och tyda bokstäver. Låter disken från finkvällen innan bero. Läser tidningar, böcker. Eftermiddagsnappar. Hivar ut onghopen och far på cykeltour när lillebror börjar gå hela familjen på nerverna. Plötsligt beställer kameran som vi tittat på länge. Äter rester till lunch, presterar en majskolv till middag.

Sköna söndag.

5 oktober 2012

Känner vi varann?

Inte för att det känns ojämlikt. Jag, exhibitionista, berättar för att jag vill, det jag vill. Ställer fram väl valda tårtbitar ur mitt liv till allmän beskådan. Blottar mitt svaga, stoltserar mitt starka.

Men stundom kan jag sakna viss reciprocitet i vår relation. I klarspråk: jag vet inte vem du är. (Jo, jag är bekant och besjälad med majoriteten, men misstänker att det kan finnas en eller annan doldis i den skugga som är internet.)

Det jag önskar är blott det ena: om vi inte har träffats, ge dig till känna. Med ett litet ord (tex: hej) eller enklast: med en 'gillart'. En full FAQ eller utlämnande livshistoria: behövs inte.

Ett klick, och jag är nöjdast.
(och ni andra, mina kändisar, gilla nu inte inlägget så att ni sabbar statistiken :)

3 oktober 2012

Key findings

Ett synnerligen packat program har hållit oss ifrån varandra. Utbildning, minGLe, utbyte, shopping, kändisfrotterande, kvällsjobb. Platsen: Silicon Valley, peppen: stor.

Silicon Valley är inte bara en plats, it's a way of living / it's living the American dream. Såväl hajp- som sektvarning är stor, men faktum är ju att det händer häftiga grejer i det där lilla hörnet av Amerika. Utbildningen = grymt värd. Men eftersom den här bloggen inte handlar mest om value creation och important customer value får andra lärdomar ta plats i mina Key findings | Silicon Valley.

  • Även, eller kanske i synnerhet, mumsiga, fnissiga amerikanska farbröder kan vara skarpa nanting
  • Det är dumt att lämna datorsladden på hotellrum
  • Transplantation av 2x lunga är inte skönt och lätt
  • En park, några Chinese Americans i svävande, softa tai chi (? chi gong) moves och två spontanmusiker är allt som behövs för att eufori ska infinna sig
  • Tjyvfotande av folk är det bästa med utomlandet (saknade min zoom)
  • En pyttig bil kan göra nog så mycket för samhörigheten i en nygrupperad klick människor (fem till antalet)
  • Hen kan ge intressanta diskussioner i en pyttig bil