26 augusti 2012

Alkolåset

Min kropp, mitt sinne har en bestämd spärr. Som sitter i länge när den slagit i. Jag har varit något av en spritvägrare den här sommarn.

I våras. Wunderschöna aw:s. Sammankomster med alkoholartat innehåll. Den vackra egentid jag längtat efter. Visa människor. Vitt vin i immigt glas, trolska drinkar.

Inte mycket varje gång, inte så många gånger. Men tillräckligt mycket, tillräckligt många. Tillräckligt för att få mig att längta - hem, nå gruveligt. Till barnen, pysslandet, mannen, den lugna egentiden. Tillräckligt för att hålla meget låg vinprofil under högsäsong.

Ickesåmickedricke håller i sig nu när terminen börjat, och nu är jag i färd att göra slut med kommande partyhelg i Linkeboda.

Inbyggt alkolås, det ni.

Lilla ingenjören

Ni som ev oroat er. Alma älskar legot hon fick i present. City, inte Friends. Med flinka, ivriga fingrar byggde hon ihop de båda bilarna och guldgruvan på en grisblink. Och ville leka massor, hela tiden.

Lego city låg inte top of mind hos Alma, som det heter på kommunikationsspråk, mycket högre dock med s k hjälpt erinran (när vi frågade om hon ville ha lego). Det som inte var rosa, lila, smalbent, storögt, superpiffat hade aldrig nått hennes topplista på egen hand. Därför är det viktigt att hjälpa till, att vrida perspektiven och lyfta blicken.

Att vidga vyer.


22 augusti 2012

Work it/out, baby

Med en fartig fest i färskt minne, var det lite av ett under att jag var så tokalert i söndags. Kalaskakor i mängd, två liter vatten och sovmorgon till halv 12 made my (Sun)day. Gammkroppen orkade med smärre jordgubbsplantsschaktningar, jobbigroligt step-pass och vävuppsättning.

Det är mycket nu, vi har ett förråd som ska göras i ordning och fyllas, en carport som längtar efter vitfärg och en trädgård i förvandling. Pickelilite för ett gäng av, säg, Jens&Mariahs eller Jenny&Mattias kaliber. Men mastodont för the Lagrelius.

Jag går iväg till mitt förråd på kvällskanten, drar på en fläcksvettig profiltischa, presterar småbubblig väv, målar lite på listen och lyssnar på Elsa Billgrens historier som gömmer sig i vecken och revorna på vintageklänningarna. Faktum är att jag känner mig rätt långt från Elsas vintage-pastelliga, 50-talskaxiga uppsyn.

Men det är ju nåt visst och läckert med att mina händer gör det jag säger åt dom. Att jag, en enkel kontorsråtta, får upp fart och kindfärg med grep/spackelspade i högsta hugg. Att när jag skottat, dragit, rensat och sått - kommer här ett gäng gröna strån sträva mot himlen. Att JAG väggklätt vårt förråd.

Lyckan, triumfen.

Rumpgump och smärtstjärt

Lite på jakt nuförtin. Hittar jämtställdhetsissues att uppröras över. Lite skönt faktiskt.

Här tixempelt, ser man hur olika ett modeföretag [Kappahl] marknadsför tjej- och killjeans. Kolla putet, ser gaanska så svankigt ut?

mvh
jämställdhetsivraren




21 augusti 2012

Könskodspresentsdilemmat

Det här med att köpa presenter till barn: inte min grej. Framkallar genusångest nåsågufördärvat. Det ongrackarna vill ha = inte nödvändigtvis det jag vill ge. Han som älskar bilar får spel. När småbrudarna önskar klackeskor med fluff frampå måste moster tvärvägra. Aktuellt dilemma: på plats 1 och 2 på Almas högst åtrådda-lista tronar Barbie och Ken och skrattar rått åt genusmammawannaben, tätt följda av Hello Kitty och Littlest Petz.

Aldrig blir vi så ifrågasatta för vår uppfostran som när det gäller genusfrågor. Och vet ni: det gör mig lätt syrak. Jag vill passa på att förtydliga hur vi tänker kring presenter.
  • Vi ger vår dotter (liksom vår son) presenter som vi tror är bra för henne (honom) - inte för att driva egna frågor.
  • Vi tror på att en flora av möjligheter ger tryggare, gladare och mindre begränsade barn.
  • Vi tror att man kan ge barn presenter som de inte nödvändigtvis önskade sig, och att dessa 'oönskade' presenter kan visa sig ren succé. Inte minst i långa loppet.
  • Vi försöker att inte trycka ner det rosa och flickiga, och hålla pojkleksaker högre. Sixten behöver inte få bilar och blått i varje paket, lika lite som Alma behöver rosasmäktande kittysar.
  • Vi vill balansera, bredda utsikten, knövla ihop könsmönstrade skygglappar.
Och det står vi för.

16 augusti 2012

Inmålad i det där jävla hörnet

Gorm, morr, fuck. Jobbdatorn kör långsammare än en långtradare i uppförsbacke, måste tänka tretton sekunder för att spara ett jeddra word-dokument och vägrar skriva ut. Plus att jag känner mig ny-på-jobbet, har tömt cache-minnet över sommaren och jonglerar 8 parallella aktiviteter samtidigt.

OCH JAG HAR INTE ENS NÅN ATT SKYLLA PÅ!

Förutom mig schölw. För jag har proppat jobbdatorn full med bilder på sommarSverige, finbarn och sandkorn. Eftersom min egen dator är hos doktorn och minneskorten till kameran är lika späckade. Så jag lånar temporärt lite utrymme. Jag har erkänt tilltaget för vår IT-person, och idkar stor ånger.

Läget är ohållbart, sammanfattningsvis. Jag står inmålad och jämfotahoppar argt som min son.

/biggan

13 augusti 2012

Hej vad det går

Sprutt, vad det går undan nu hos the Lagrelius. Skåta-skåta-greva-greva fram en större gräsmatta, klistra lim, koka sylt, bygga altan, planera kalas. Vi har förvandlats till effektiva produktionsmaskiner (som inte gnisslar).

Mina händer gör stordåd och underverk. Jag är iofs mer intresserad av resultatet än förälskad i själva arbetet. Och tröttsi blir man, helvetarns. Det är alltså så här ni renoverings- och husbyggarhjältar har det hela tiden?

Respekt.

Mest varje dag, faktiskt

Hur en till synes (och troligtvis även menat) harmlös kommentar kan avslöja en ocean av förföreställningar. "För naturligtvis måste det finnas en anledning till att jag, en pappa, är hos tandläkaren och har med mig ett barn".

Läs. Förundras.

Var dag är en ynnest

Dammsugarslangen i givakt vid soffan, halvomhändertagna rabarbers och leksaker likt storkladdsmulor (mer i storlek sjok eller bitar) strödda lite varstans. Ambitionerna om ett perfekt avslut på semestern och hence en perfekt start på Det Nya Livet stoppades i en dammig låda på vinden, till förmån för zippy zappy mellan 2 Cruise-filmer och 1 med han Bourne-figuren.

Howdy vardagscowboys, nu börjar Det Verkliga Livet.

6 augusti 2012

Älskling!

Det här, mina vänner, är min bästa pryl. Jamen vaddå, tänker ni, skönliggfåtöljen vid öppna spisen,  paddan, iPhones Åberg, slagborren, magiska loppishalsbandet för en tia, farmorssoffan, pastellkrokarna till sovrummet, nygamla sänggavlarna, teburkarna från mormor, 'rå?

Men nä, den här älsklingen har allt. Magnet för att hålla kvar bus-skruven, greppvänligt handtag för mina sköra kontorsfingrar, lång slank utformning, särskilt anpassat utrymme för allehanda bits, men top feature = snäppfunktionen för att växla mellan vanligt och sk revolvergrepp, så man inte behöver flytta efter handen. Spärrskruvmejsel: så enkel, så genialisk, så användbar.

Vilken körglädje, I'm telling you.


5 augusti 2012

Stor helg med stora lilla

När killarna far på festival dansar kattorna på bordet. Little A och jag får cute QT.
Scener från vår svängiga tjejhelg:
Toktoligt med soft filmmusik och bubbligt skratt Julia Roberts-style.
Ställningskrig och iskall förhandlingslist.
Men mer: samförstånd och samhörighet.
Allvarliga, viktiga samtal med allvarlig, viktig min.
Grodsparkar, virvelsnurrar, kallsupar, ringåkning runn runn i ränna.
Mysiga uppvak.
Ibland går en nästan-vuxen person bredvid mig, som konverserar upp mig och gräver i livets djupa. Ett annat ögonblick ligger hon i en skrövlig hög på marken, kränkt in till lilla märgen över ett i hennes tycke felaktigt beslut längre upp i hierarkin.

Mersmaken säger hej, det här vill jag göra igen. Vilken fin och mysig helg med min växelvarma tänkare, min stora lilla Alma.

Ragvaldsträsk all over the place

Jag har sagt det förr och nu får jag det bevisat, om än inte svart på vitt så i alla fall blåtonat: Ragvaldsträsk är en metropol. I Norrland, i världen.

För kolla: Norrmejerier-lastbilarna pryds av vyn från Bengt Nyströms-lägdorna ner mot sjön.

Ragvaldsträsk gör gott.

 

2 augusti 2012

Loading...

I den ständigt uppkopplade tillvaron har jag svårt att vara ständigt närvarande.
Jag vittjar inboxar och flöden i (o)tid och minut. Kanske har det hänt nåt nytt på Twitter, en göllig bild på Fejjan eller Instagram, eller undrar om det har landat nåt kul mail- nej skit det var ett jobbmail med en bihängd att-göra som jag inte orkade tänka på nu. Och där kom jag på början till ett blogginlägg, bäst skriva in lite innan det faller bort.

Ett nutidssymptom, I'm telling you (nåt du säkert inte visste, heh), och snart kommer Diagnoserna. Men då kommer jag inte att drabbas serru, för då har jag slutat med det här tramset. Snart, lovarlovar.

Hantverkare alltså

Man vet ju hur hantverkare är, luras, slarvar, hör inte av sig, fuskbygger, ljuger, tar överpriser, gör inte klart. Man har ju hört berättelserna, sett på Fuskbyggarna, känt in frustrationen, etc.
Men dom här Creativ Bygg alltså, som har byggt förråd och carport åt oss nyssens. Bevisar helt motsatsen. Ett pärlband av trevliga snickare som jobbat hårt, varit meddelsamma och tillmötesgående, gett rimliga offerter och gjort ett jäkligt bra jobb. Chefen har haft tålamod med oss bygganalfabeter, hört av sig i tid (och bett om ursäkt när han inte hört av sig) och skickat folk på studs. Inte ens besiktningen blev en otrevlig historia, de få detaljerna som var kvar kom vi överens om lätt och ledigt. Skönt att få rista in ett litet kors i taket.
Så om ni söker snickare i Umeå - här har ni gänget. (Obs: jag är inte mutad, bara positivt överraskad.)