Min kropp, mitt sinne har en bestämd spärr. Som sitter i länge när den slagit i. Jag har varit något av en spritvägrare den här sommarn.
I våras. Wunderschöna aw:s. Sammankomster med alkoholartat innehåll. Den vackra egentid jag längtat efter. Visa människor. Vitt vin i immigt glas, trolska drinkar.
Inte mycket varje gång, inte så många gånger. Men tillräckligt mycket, tillräckligt många. Tillräckligt för att få mig att längta - hem, nå gruveligt. Till barnen, pysslandet, mannen, den lugna egentiden. Tillräckligt för att hålla meget låg vinprofil under högsäsong.
Ickesåmickedricke håller i sig nu när terminen börjat, och nu är jag i färd att göra slut med kommande partyhelg i Linkeboda.
Inbyggt alkolås, det ni.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar