24 oktober 2012

Pausa då för fan!

Sådär när allt slår kullerbytta på varann, flamsar och stöter ihop. När man har fartiga råttpittsögon, ytlighetsandas och krummar kropp.

Trots fokus och hardcore-prioriteringar och good is good enough-attityd kan kombon fritid+jobb+familj+vänner fylla bägaren - och i nästa sekund få den att rinna över.
Kameraköp, Verwandlung på jobbet, nytt bildhanteringsprogram, dagishämtningar, förråd i larvstadium växer sig till fjäril, helhelg hos småfintjejerna med sidekicks, bloggtwitterfejjan, idéer blir affärer-kampanj, ansvar, kontrollbehov, hålla sig väl, förhålla sig, utmana sig, kvarlämnad disk som föder småfulflugorna, kvalitetstid, egentid, tid för barnen, tid för varann. VAD VILL NI MIG EGENTLIGEN?   
Speed och flow kan ta en framåt. Men i anhopade högar: no good, bara streesigt. Ba lugn, jag kraschar inte, pöh långt ifrån. Ty jag fiser ut frustration, överskottskärlek, engagemang, tårar, lufttryck genom små små, osynliga ventiler i vardagen. Mannen, kudden, pappan, fredagsmyset, kollegan, nybekantskapen, mamman, vännen tar emot detta avfall av intryck och känslor och hjälper mig att processa ner det till en liten - tärning. Som jag kastar.

Ge mig en jättestor pausknapp så stoppar jag den här accelererande karusellen N U. Sänker ner axlarna, blundar långsamt, låter luften ta den långa vägen genom magen innan jag pustar



ut.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar