5 november 2012

Morgonstunden och guldet

Redan på handtagsljudet hör jag: det är min lilla kille. Han kryper ner snabbt och tyst, och låter sig strykas på armen, på lilla handen. Fingrarna vecklar ut sig och möter mina. Skär njutning för liten människa.

Sovmorgon, hade jag ju tänkt egentligen, på min lediga fredag. I synnerhet eftersom jag tjyvjobbade till 1 natten innan. Men vem kan motstå en sista tugga bulligt hull i armveck innan den rätar ut sig och blir storbarnshud?

1 kommentar:

  1. Lillplutten, mums säger jag bara!

    / Mariah

    SvaraRadera