27 mars 2013

/L/äggdags

Igår: år-ets e-vent i Lagrelihus! Vi snackar äggrullningen, denna mångåriga och mytomspunna tradition.

(mer om årets + bilder snart)

Klart man blev trött efter allt rullande, klart man ville soffsofta lite. Klart ögonen klistrade igen. Klart som fan att klockan bara var halv 9.

Väl medveten om risken för nattvak kröp jag isäng när jag vaknade till, grusögd och frusen, kvart i 10. Och såg man på, en ljuv och dimmig natt följde, med små behärskade, avslappnade uppvak. Mot 9 kände sig kroppen helt utvilad, och öppnade de små luckorna mot omvärlden.

En 12-timmars, jojo.

26 mars 2013

- Puttar du världen i den riktningen du tror på, eller staplar du bara meningslösa saker på hög?

Ett par inslag den senaste veckan pekar i den riktningen, att jag måste börja putta världen i rätt riktning. Att det absolut ligger på mig, ett tungt ansvar, att styra upp den här skiten.

Följande:
- Earth Hour
- This capitalism will self-destruct in 5 seconds - om skygglappar och okunskap
- Vår grannes kung Midas-allegori
- Cynikerns bekännelser - jag fick sluta några stycken från slutet för att inte börja gråta
- Lilla avgrundsvrålet för oss som har eller känner barn, som önskar dem en fin framtid
- Är du inte orolig, så har du inte lyssnat

Plus det som retat mig länge: att folk (även jag, inte minst jag) fnissar och låtsas att det är lite kulbusigt att köra bil 2 kilometer eller shoppa sig konsumtionsfet som en gödgris.

Vad den här klimatångesten ska resultera i för fru L är inte spikat i detta nu, men vi kan gissa att bilkörning, okynnesshopping och köttätande kommer att drabbas av nedskärningar.

(rubriken: citat Åkestam)

24 mars 2013

Earth hour - och alla dom andra timmarna

Min man, aka hållbarhetsmannen, skärpte igår tonen om mitt myckna bilkörande. Det fick vara nog nu. Och han hade ju rätt, såklart.

Så idag, med respekt för mannen och av respekt för mina barns framtid, knatade jag iväg i skoterskor och tajts 28 minuter innan pass-start. Det gick ju ba bra. Särskilt med en kornblå himmel on top.


Earth hour är en väldigt symbolisk timme av våra liv. Det är vad vi gör dom andra 8759 timmarna som räknas i you're still in the running towards becoming en värld som går att leva i.

Ska vi börja då?


23 mars 2013

Oinspirationen

Denna min klagomur/åsiktstunnel/dagbok till forum har fått stå tillbaka till förmån för Viktigare Saker Här i Livet. Låter väl dramatiskt att säga: överlevnad. Men det är väl så svartvitt kropparna våra resonerar: First things first. | He gäll å prioriter. | Må bra först, utsvävningar sen.

Nu sopar jag ut oinspirationen, fesch swisch. In med vårsolstrimmig kreativitet, äppelfräscha syrligheter och vardagsbetraktelserna som helt saknar den där glansglimriga glammigheten.

22 mars 2013

God morgon!

Våra mornar innehåller ett standardmässigt antal standardmässiga operativa procedurer, SOP:s. Ja, liksom dina mornar, gissar jag. Basbehoven tillgodoses: inte frysa, vara mätt, inte lukta illa, visa upp ditt snyggo-jag. För barnen gäller fyra moment. 1. kläder på 2. borsta lilla tanden 3. kisseriet 4. mössa-vantar-ovve-skor-JAG-VANN!!!

Vi har en liten deadline att förhålla oss till. Klockan 8 serveras gröt som storbarnen äcklas åt och småtrollen goffar flerportioners. Då är det bra om lillrumpa sitter på sin ministol och syster yster intagit sin plats.

Nya grejen är att låta barnen göra jobbet, och ha god tid på sig. Klä på sig till klädrejset. Dra tandborsten i takt till 'Å fåret Shaun, å fåret Shaun. Man bara undrar vart han får allting ifrån.' Tjugo-kvart i åtta stänger vi av TV:n (ofta mitt i Jakari till vissas förtret) och så får lydiga barn tjoffa ner i varsin uppsättning ytterkläder.

Dessa förtjusande idéer till trots. Det är inte alltid vi lyckas skjutsa in barnen innan 8. Faktum: vi får rita ett fett kors i taket när det händer. Vardagsmornar, vi är ägda.


19 mars 2013

Jo, du måste faktiskt flytta på dig

Det här är så bra, så bra. Om att vara kvinna och invandrare, om att få kämpa dubbelt.

(rubriken från artikeln)


Kistspiken

Så, då kan jag i alla fall sluta hoppas och gå vidare med mitt liv. Som man säger.

(Om nån mot förmodan missat: jag ligger 15000 bilder back pga skitdatorkrasch).

17 mars 2013

Låt det bli ljus

Känner ni?

Det pirrar och pillras. Det där fröet som vi begravde i mörka massorna för ett halvår sen, det vill upp till dagsljuset nu. The only way is up, baby. Det är ljust i tunneln, när vi går till jobbet OCH när vi kommer hem. Helglunchen i snön var bländande strålande bedårande kritvintervit.

Jag har klickat igång flitens lampa, och målar frejdigt min hylla to be. Kraften räcker till omhängning av kylskåpsdörrar, treåringar på tvären och en träningskampanj. Den här veckans energi och framtidskärlek vann mot hela februaris.

Låt det bli ljus, önskade jag. Och se: så blev det.

Jo, det var ju en sak...

Ikväll kavlade jag upp ärmarna och tog tag i hyllebygge, som en riktig karl. Synd bara att jag är en liten vekling till karl, och att ryggen tog lite skada av att ligga i brygga (ja typ, faktiskt!) när jag (och J) skulle hänga om kylskåpsdörren. Svärmor ergonomen skulle ha sagt till på skaRpen, hade hon sett mig i det krampaktig-nacke-läget. Eller lilla ostkroksformationen när jag borrade/skruvade hyllor.

Nu står den där, well nästan ända in. Jag måste såga av golvlisten. Och så är den omålad. Men annars, jojo! Jo, det var ju en sak, som jag lägligt nog kom på efter ihopskruvandet: mannen min är lite känslig mot det där lagret färg som jag sprayade på. Och when ihopskruvad är hyllan så jevvla tung så jag får inte få ut den från sovrummet själv.

Blir till att sova själv inatt. Skönt med egen kuppe. Eller inte alls pga sur älskling.

13 mars 2013

21:54

Igår: redo för sängen strax innan åtta. Men så hade nåt snille kommit på att vi skulle byta ut nykyl&frys'n. Snillet som är jag. Det tog ju huuur lång tid som helst. Och ändå inte klart.

Idag: lesson learned. I raklångläge 21.02, dock med Iphones Åberg i handen till nu, 21.54. För NU är det Lagrelius som släcker och slocknar.

P & K





8 mars 2013

Hög

Jag struttar omkring och skrattar högt och rånöjt (eller var det bara i huvudet?). Förväntat innehåll: mycken inspiration, stor kunskapsinhämtning, kuliga stunder, nära prat, en del vin, gamla godingar, känsla av flärd och frihet.

Oväntade bonusar: fin-Kristin, min gamla innebandy-roomie + gammal Lycos-kollega + Johan S + Johannes S. Helt slump sinkadus. Gånger FYRA.

Stockholm levererar. Och det är två lyxdagar kvar. Klart en blir lite hög.

7 mars 2013

Tjocksmockat

Jag höll tungan rätt i munnen och bad till några högre makter som jag iofs inte tror på.

Idag arla drog jag till storstan, nämligen, och ville ogärna dra med mig nån gammsjuka kräk-stylee som jag slickat i mig från Almas matrester (eh).

Programmet, ett logistiskt halleluja: 2x #webbdagarna. Sover hos L, R och lilla karamEllen. Branschträff med kommunikatörer. Hotell med Maria. Möte. Fredagshäng dag och natt med Anna. Helg och hotell och häng med Maria & Hanna. 4 sovställen och 5 arr.

Tjockt! (som i fullt och grymt)


3 mars 2013

Baksmällan

November, du var kul, men lite väl galen. Så februari gav tillbaka. Med stissig, deppig och trött. Eller som det heter på medicinska: koncentrationssvårigheter, känslomässig labilitet, uttröttbarhet.

Not to worry, jag är inte utbränd, inte utmattad - men jag har faktiskt varit lite matt, det har jag. Fler kvällar i soffan, utslag på tålamodstermometern och mindre fixarenergi. Ganska subtilt, dessa yttringar, närmar sig noll på en richter-skala. Men jag känner den där Jesskan. Alla mood swings analyseras över tid, och den här gången är det lite mer, lite längre. Hon brukar inte [infoga valfri avvikelse].

Mamma pratar med hög röst om det hon nyss lärt sig på kurs, att jo hon har tänkt på mig och att jo nu är det dags för meditation, avslappning och "djupandas 3 minuter varje dag", det måste jag, minst. Och jag ropar tillbaka att jo jag skaaa!, men hur ska jag HINNA? Och så skrattar vi, för det är så skönt att vara högljudda och ändå ganska eniga.

Krusningen får agera skrämskott och utmynna i slutsatsen: man ska inte jobba sig euforisk och krampaxlad. För efter en stund kommer baksmällan.

2 mars 2013

Isolation years

Onsdag lunch till lördag middag. Isolerad med två lagom-sjuka kids i vad som har känts som år. Bara jag, Johan är i storstan.

Nu ikväll bryter vi karantänen för en utlovad 'brakmiddag' till KK:arna. Jo man belönas rikligt om man löser ut oss ur ensamhetens träsk. Vi är less på varann, kidsen på mig och jag på kidsen.

Ska bli skönt med nytt fräscht blod i huset. Bildligt talat, alltså...