Det var nämligen de stora krisernas år, tre stycken hann det bli. Inte genererade ur sorg och elände, utan av typen som vill en själv och andra väl, som leder en framåt. Kriser som kommer ur insikter; poletter som legat länge i fickan men som äntligen (sk)ramlat ner.
1. Min politiska kris
Jag har levlat upp nån nivå på solidaritet och empati - och hittat tillbaka hem efter lite vilsevaro (fast aldrig på fel sida gränsen). Det känns inte rimligt och ja, jag tror ordet är rättvist, att få ska ha så mycket och så många ska ha så lite.
2. Lilla klimatångesten
Det började med ett par inlägg och artiklar - och landade i något så pretto som i ett manifest.
3. Fast i varumärkesträsket
I höst läste jag om grunderna i McDonald's varumärkesarbete (som kokats ner i I'm loving it) och ville kräkas en flottig big mac. Donken handlar inte om kärlek på nåt jävla sätt, ni vill bara tjäna pengar! Nu finns det långt snällare varumärken än McDonald's (t ex de jag jobbar med), men var går gränsen? Vem är snäll och vem vill vinstmaximera och hållbarhetsvägra till stjärnstoppsnivåer?
Dessa livets små jordbävningar har dragit igång 'vad ska jag bli när jag blir stor'-funderingar modell större (obs att jag trivs där jag är nu). Men krishanteringen har även fört med sig ett gäng förslag på resrutter. Jämställdhet, hållbarhet, rolig kommunikation är topplistat innehåll till nästa jobb. Polarbröd står numer högt upp på listan över arbetsgivare to be. Norrmejerier en gammal favvo.
Inspirationstack bl a till följande personer som föreläst i Umeå under hösten: Sofia Falk, vd för Wiminvest som jobbar med att få kvinnor till ledande positioner. Anna Borgeryd, styrelseordförande och hållbarhetsivrare i Polarbröd. Christina Knight som intervjuat kvinnor i reklambranschen om att vara just kvinnor i reklambranschen. Och Lotta Snickare, ledarskapsforskare.
2014 får vara året när jag summerar de nya insikterna och drar upp taktiken för Det Ultimata Jobbet.
Andra nedslag i 2013:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar