Mycket riktigt, en dipp (helt utan dillsmak) inföll under lördagen. Ingen ork, framtunga axlar och allt annat än spänstiga ögonlock. Jag tog det hela med ro, eftersom jag vet att det går över på en liten (halv eller hel) dag. En fest kändes lite sådär, hade latmasken fått bestämma så hade jag stannat i soffan alternativt sängen. Vis av erfarenhet vet jag att fest ofta är roligare på plats än innan, så jag drog iväg. Ett mycket klokt val. Det var en samling sköna människor, och jag cyklade hem med hopp om humöret - och mänskligheten.
Bland annat träffade vi en förträffligt trevlig Per, som inflikade ordet 'kisselimiss' i en av sina första meningar. Whåt, tänkte jag, han kan Bamsesången? Och jojomen! Så här kommer den, som en hyllning av Kristinas 30-årsfest: Britt-Eriks bamsesaga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar