24 mars 2014

När jag blev feminist

Vi hade åkt Strassenbahn längs förlängningen av Josefstädter Straße, gerade aus hela vägen upp på en kulle i utkanten av Wien. Jag minns det som en särdeles fin dag; jag hade en nyfunnen finurlig vän, Caisa; hösten var ung; jag var student på internationella äventyr; vi hittade ett minislott med fantastiskt fika och pratade Viktigheter och Livet. Och till sånt hör naturligtvis jämställdhet.

"Hur kan man inte vara feminist?" frågade hon sig, mig. 

Ja, hur? På sittande rumpa, där och då bestämde jag mig för att det är klart att jag är feminist. Exakt vad det betydde och hur det skulle komma att rita mina rutter så här 13 år senare, visste jag inte då. Men det kändes helt rätt då. Och det känns helt rätt nu. För hur kan det kännas fel att människor skulle få samma rättigheter, oavsett kön?

Ja, hur?

    CC /Kneiphof

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar